Fortsätt till huvudinnehåll

Vi är i dinosaurieläge. Vi behöver nya ledare som vågar vara visionära.

Ser vi ut över den mänskliga historien så är det uppenbart att det finns civilisationer som har upphört att existera.Visserligen har de efterlämnat minnesmärken som pyramiderna och Akropolis eller olika skrifter. En del menar därför att civilisationer aldrig dör, vilket jag tycker är en besynnerlig ståndpunkt. Lika besynnerlig som om någon skulle hävda att min gamla mormor lever bara för att hennes gungstol finns kvar.
Civilisationer har sitt levnadslopp. När visionskrutet är slut rasar eländet ihop.
Om vi ser den civilisationsbärande visionen som ett lärprojekt så är det så att dess förmåga att inspirera till lärande och utveckling med tiden uttöms. Precis som visionen i en enskild människas liv och i ett företags liv. Och när det har skett blir det kollektivt lika meningslöst att upprätthålla den gamla civilisationen som det skulle vara för dig att hålla liv i tanken på att bli civilekonom, när du redan uppnått det målet för många år sedan. Det djupaste skälet till Romarrikets undergång var att dess bärande vision fått sin lärpotential uttömd. Dess förmåga att inspirera fortsatt kollektiv utveckling hade upphört. Och då kommer frågan om en ny civilisationsbärande vision upp på den utvecklingsmässiga dagordningen precis på samma sätt som när du sökte nya visioner efter att du tagit din civilekonomexamen.
Förändringstrycket i samhället och för företagen har blivit allt större under senare tid, dels via de spelregler som hör samman med den fria marknaden och dess vetenskapliga och teknologiska framsteg.Konkurrensen skärps - ständiga produktinnovationer och produktivitetshöjningar blir ett överlevnadsvillkor. Men det finns en ytterligare aspekt på det samlade förändringstrycket som näringslivet är underställt. Och det är det förändringstryck som har sin grund i de djupaste orsakerna till vår tids kris. Kort och gott handlar det om att spelreglerna för den moderna ekonomin är långsiktigt ohållbara. Vi tror att evig ekonomisk tillväxt stimulerad av vetenskapliga och teknologiska framsteg är möjlig. Det är i själva verket en omöjlig tanke, den är en illusion.Men det bryr vi oss inte om utan rusar vidare mot en framtid som har möjligheten att utvecklas till ett tredje världskrig med planeten jorden - ett krig vi inte kan vinna. Vi behöver visionär förnyelse, vi behöver nya ekonomiska och politiska spelregler. I de flesta årsredovisningar kretsar visionerna kring tre centrala och sammanhängande begrepp: lönsamhet, effektivitet och konkurrenskraft. Visst förekommer pliktskyldiga referenser till miljöarbetets betydelse, men den är oftast underordnad ekonomin. Det här sättet att se på företagande räcker inte längre för att ta oss vidare mot en framtid. Det behövs ett överordnat syfte och mening med företagande - det räcker inte med lönsamhet. För att hårdra, man kan konkurrera om vad som helst och man kan tjäna pengar på vad som helst. Ett företag som sysslar med uppdragsmord och penningtvätt bakom en fasad av ex pizzerior kan drivas synnerligen effektivt och hävda sig i konkurrensen och dessutom vara rena vinstmaskinen. Att göra avkastningen till den bärande visionen för företagande, är ungefär lika visionärt som att säga att syftet med människolivet är att andas, sova, äta och gå på toa. Att se och formulera en överordnad mening och ett överordnat syfte med den egna verksamheten innebär att man skapar en bild av på vilket sätt ens företag skulle kunna bidra till att världen blir bättre.
Världen ser ut som den gör idag på grund av människors handlingar. Det är också uppenbart att många människors handlingar bestäms av det arbete de har. Näringslivet spelar globalt sett en utomordentligt stor roll både för att forma och styra enskilda människors handlingar och inte bara på arbetet utan även efter jobbet eftersom vårt agerande då starkt påverkas av de tjänster och produkter som näringslivet tillhandahåller. Näringslivet har med andra ord ett mycket stort ansvar för världens faktiska konkreta tillstånd. Det är illusioner att tro att det går att få fason på världen om inte näringslivet tar sitt ansvar utan fortsätter tro att alla strävanden som leder till tillräcklig vinst också är önskvärda och försvarbara i det nuvarande krisläget. Nyckeln till att näringslivet ska kunna gensvara på det samlade förändringstrycket är att dess perspektiv på sitt eget ansvar för hur världen faktiskt är och fungerar vidgas. För världen behöver förbättras, inte minst för vår egen överlevnads skull. Det som är problemet i vår tid är att företagen skapar vinster genom att bedriva verksamheter som är långsiktigt ohållbara i både ekologiska och andra avseenden. Vinstberäkningssystemet måste förändras så att det stämmer bättre överens med naturens villkor. Det finns inget agerande i denna värld som inte bidrar till att skapa och upprätthålla världen sådan som den är, och varje handling kan utvecklas så att den lämnar ett bättre bidrag än tidigare till hur världen är och fungerar. Hur ska vi göra då? Ja, vi är tvingade att ompröva mantrat evig tillväxt. Det viktiga är och kommer att bli att vara bättre, ha bättre kvalitet på ledare, medarbetare, innovationer, forskning och utveckling, produktutveckling, tillverkning, kundservice etc. Det kan innebära att vi producerar mindre i kvantitet men mer i form av kvalitet. Minskad användning av råvaror i tillverkningen, minskat restavfall vid tillverkning och ökad återvinning. Vi behöver bestämma oss för vad kapitalet ska användas till. Ska vi fortsätta att pumpa kapital i verksamheter och industrier som bedriver förstörande verksamhet eller ska vi välja att föra över kapital till verksamheter som bidrar till att förbättra våra mänskliga framtidsutsikter? Näringslivet är sorgligt underutvecklat i förhållande till de krav som framtiden ställer, nämligen kravet på en ekonomi som är i ekologisk balans. En ekonomi som samtidigt som den uppfyller högt ställda ekologiska krav också är så effektiv att den skapar underlag för ett materiellt gott eller åtminstone drägligt liv för alla människor på jorden. För det är faktiskt så att vi alla lever på samma planet och om alla ska få en dräglig tillvaro, behöver vi förändra hur vi driver företag och hur vi konsumerar och producerar. Det här är ingen enkel uppgift och det kräver visionära ledare som har förmåga och mod till metalärande, att reflektera över sitt eget och företagets agerande och dess konsekvenser och dra lärdom därav för att därefter göra på ett bättre sätt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är poängen (syftet) med det ekonomiska paradigmet? Hur hindrar det oss att uppnå hållbarhetsmålen och leva ett gott liv? Hur ändrar vi på det?

Det ledande marknadsliberala ekonomiska tänkandet verkar alltmer vara otillräckligt för att lösa de globala förändringar vi står inför. Precis som det moderna marknadsliberala samhällets tillkomst krävde en dramatisk förändring av hur vi tidigare tänkt för en transformering till ett kommersiellt samhälle baserat på idén om pengar, ränta, ekonomisk tillväxt och relativt oreglerade marknader, kräver de nya förhållandena under vår epok Anthropocene nya formuleringar och mänskligt beteende. Vi kommer att behöva ändra vårt tankesätt. Det finns inte bara en möjlig världsbild.  Vi måste reflektera över hur djupt inpräntad och inbäddad den kapitalistiska logiken är i hur vi organiserar våra samhällen och institutioner. Vi behöver bättre förstå relationen mellan det moderna kapitalistiska samhället och den globala ekologiska krisen.
Varför ge sig på det ekonomiska paradigmet eller världsbilden? Jo, därför att det skapade praxis, normer, lagar, regler, affärs- och marknadsstrukturer, teknologie…

Jorden är vårt hem. Riktiga krigare behövs nu för att skydda och undanröja hotet.

När du försöker förändra världen kommer människor som har intressen i att status quo upprätthålls först ignorera dig, sedan förlöjliga dig, sedan attackera dig, men efter det vinner du. Det är därför som det nu behövs män och kvinnor som vågar vara riktiga krigare till skydd för Jorden, vårt hem och Livet.
Under tio tusentusentals år levde vi människor nära naturen. Människorna då insåg att de var beroende av naturen/jorden för sin levnad, sin hälsa och sitt välstånd. Vi är lika beroende idag. I Jorden gror livet på samma sätt som i kvinnans kropp. Jorden ger oss mat att äta, vatten att dricka, luft att andas och skydd - ett hem.
Efter döden skulle människan åter till Jordens inre – ”av jord är du kommen och till jord ska du åter varda”, en fras som fortfarande används idag. Allting i människornas värld var besjälat – träden, jorden, källorna och våtmarkerna. Det fanns en vördnad för Livet, som en osynlig ständigt närvarande kraft som ingen kan fånga in eller hålla fast – en gåtfull när…

Ledare som i panik och vilsenhet tar beslut utifrån sina rädslor leder oss inte framåt och ur krisen.

Alltför många företag och organisationer återgår till ett ledarskap som drivs av rädsla, istället för att skapa värdebaserade gemenskaper och sammanhållning i företaget med utrymme för reflektion för att lära sig av sina handlingar. Ledare idag är rädda för att de inte ska kunna lösa de problem de står inför. De gamla modellerna för ordergivning och kontroll – budget, strategisk planering, prognoser, belöningar och bonusar, utvärderingar – är inte effektiva i en föränderlig och flyktig omvärld. Ingenting fungerar som det borde.

Enligt, Laurence Gonzales, författare till boken Deep Survival: Who Lives, Who Dies, and Why: True Stories of Miraculous Endurance and Sudden Death, så går människor som är vilsna i vildmarken igenom förutsägbara stadier. Först så förnekar de att de är vilse: de fortsätter att göra det de alltid har gjort fast ännu mer ihärdigt. Sedan när de börjar inse att de är vilse söker de frenetiskt efter minsta bevis som kan indikera att de inte är vilse. Nästa fas inneb…