Fortsätt till huvudinnehåll

En bättre och hållbar värld? Hur gör vi? Är vi medvetna om hur vi formar världen?

Vi behöver bara se på tv-nyheterna för att inse galenskaperna i vår värld och den minskar inte. Människans agerande innebär våld mot andra livsformer på vår planet - förstörelsen av syreproducerande skogar och av växter och djur, vanvård av djur i jordbrukets djurfabriker samt förgiftning av floder, hav och luft. Med enskildas egocentriska vinstintresse som drivkraft och okunnighet om det faktum att människan är en del av helheten, framhärdar människor med beteenden som, om de får fortgå okontrollerat, bara kan resultera i mänsklighetens undergång. Om mänsklighetens historia vore en klinisk psykologisk fallbeskrivning av en enda människa skulle diagnosen inte kunna bli något annat än kroniska paranoida vanföreställningar samt en sjuklig benägenhet att begå mord, extrema våldshandlingar och grymheter mot förmodade fiender. Kriminell galenskap, med några få klara stunder. Rädsla, girighet och maktbegär är de psykologiska drivkrafterna bakom inte bara krig och våld mellan nationer, stammar, religioner och ideologier, utan också bakom ständiga konflikter i personliga relationer. De orsakar en förvrängning i vårt sätt att uppfatta andra människor och oss själva. Genom dem misstolkar vi varje situation, vilket leder till missriktade handlingar.

När vi ställs inför en avgörande kris, när det gamla sättet att vara i världen och samspela med varandra och naturen inte längre fungerar, när överlevnaden hotas av till synes oöverstigliga problem, kan en enskild livsform - eller en art - antingen dö ut eller höja sig över sina begränsningar genom att ta ett nytt språng i sin utveckling. Mänsklighetens utmaning nu är att reagera på en radikal kris som nu hotar vår själva överlevnad. Vi behöver utvecklas som art eller dö ut. Om strukturerna i det mänskliga medvetandet förblir oförändrade kommer vi alltid att återskapa samma slags värld, samma ondska, samma dysfunktion.

En stor del av många människors liv upptas av ett tvångsmässigt intresse för saker och bristen på saker. Det är orsaken till vår tids främsta olycka, massproduktion av föremål med följden masskonsumtion och massiv miljöförstöring. Vi behöver vara ärliga och uppmärksamma för att till exempel få reda på om vårt egenvärde är knutet till ägodelar. Är det så att vissa saker inger oss en känsla av att vara betydelsefull eller överlägsen? Gör bristen att vi känner oss underlägsna andra som har mer? Nämner vi sådär i förbigående föremål i vår ägo och visar upp dem för att öka vårt värde i någon annans ögon och därmed också våra egna? När vi dör framstår föreställningen om ägandet som fullkomligt meningslöst.

Det fysiska behovet av mat, vatten, bostad, kläder och grundläggande bekvämligheter skulle gå lätt att uppfylla för alla människor på jorden om det inte vore för den snedfördelning av resurser som skapats av egocentriska vinstintressen och deras ständiga behov av mer. Med ett egocentriskt perspektiv tar vi allting personligt. Känslor uppstår, försvar, kanske till och med aggressivitet. Du försvarar dig själv, eller snarare illusionen om dig själv. Egot har för vana att förväxla åsikter och synsätt med fakta. Dessutom kan det inte skilja på en händelse och sin reaktion på händelsen. Men det går att inse att det finns andra sätt att förhålla sig till situationen, andra sätt att se på den och hantera den, men då måste vi släppa Egot.

Med mentaliteten "vi har rätt och de har fel" blir det mänskliga egot i sin kollektiva aspekt än värre. Ur en fragmenterad verklighetsbild uppstår extremt ointelligenta och destruktiva handlingar. Merparten av de våldshandlingar som människor begår mot varandra utförs inte av kriminella eller mentalsjuka, utan normala, respektabla medborgare i det kollektiva egots tjänst. det finns ett starkt samband mellan vårt medvetandetillstånd och vår yttre verklighet. När vi använder oss av ett tänkesätt som exempelvis "krig eller terrorism" blir vår varseblivning både selektiv och förvrängd. Vi ser bara det vi vill se och sedan misstolkar vi det. När vi har förstått det vansinniga i att låta egocentriska drivkrafter skapa vi och dem, några mer värda än andra, skapa klyftor blir det mycket lättare att förhålla sig neutral till det och inte reagera på det. Du tar inget personligt längre. Medkänsla infinner sig när du inser att de flesta lider av samma sak, en del mer än andra bara. Egot må vara smart, men det är inte intelligent. Att vara smart är att driva sina egna små syften. Intelligens innebär att se en större helhet i vilken allting hänger samman. Smartheten drivs av egennytta och är extremt kortsiktig. Allt som uppnås med smarthet är kortlivat och det visar sig till slut att motverka sitt eget syfte. Smarthet delar in saker i olika fack medan intelligens sammanbinder allt i en helhet. Vidden av egots oförmåga att se sig självt och se vad det gör är häpnadsväckande och ofattbart. Det gör precis det som det fördömer hos andra utan att se det. Människor gör det, företag gör det, regeringar gör det. När allt annat misslyckas börjar egot skrika och väsnas eller kan till och med ta till våld. Skicka ut marinsoldaterna, gå med i NATO, inför fotboja på de vi tror utgör en säkerhetsrisk. Vi behöver sluta förklara krig mot naturen och våra medmänniskor här på jorden. Det vi gör mot andra gör vi också mot oss själva, alla får lida av konsekvenserna av våldshandlingar. Fler mänskliga offer för våldshandlingar ger fler "terrorister". Ökande våld mot naturen ger förstörda ekosystem, klimatförändringar och sämre livsbetingelser för människan. Det finns inga vinnare och världen upplevs bara som mer osäker.

Att "lyckas" på något område, som vi definierar det i våra nuvarande egocentriska ekonomiska och samhällsstrukturer, fungerar bara, så länge det finns tusentals eller miljontals andra som inte lyckas, vilket innebär att du har behov av att andra människor "misslyckas" om det ska någon mening. Omvärlden talar om för oss att framgång är att uppnå det vi har bestämt oss för att åstadkomma. Den säger att framgång är att vinna, och att berömmelse och ekonomiskt välstånd är nödvändiga ingredienser i alla framgångar. Vad omvärlden inte talar om är att du inte kan "bli" framgångsrik, du kan bara "vara" framgångsrik. Att vara framgångsrik innebär omsorg och uppmärksamhet i nuet, det finns en känsla av kvalitet i det du gör. Om de medel du använder på vägen för att uppnå målet inte gör människor lyckliga kommer inte heller resultatet att göra det.

Hittills har den mänskliga intelligensen förvrängts och missbrukats. Att klyva atomer kräver stor intelligens. Att använda den intelligensen för att bygga och samla på sig atombomber är ren galenskap eller i bästa fall extremt ointelligent om en vill skapa en hållbar värld för alla. Dumhet är något relativt harmlöst, men intelligent dumhet är mycket farligt. Denna intelligenta dumhet, som men kan finna oräkneliga exempel på, hotar vår överlevnad. De enda handlingar som inte ger upphov till motreaktioner är de som syftar till att befrämja det goda för alla inblandade. De är inkluderande och inte exkluderande. De förenar, de separera inte. De är inte till för "mitt" land utan för hela mänskligheten, inte för "min" religion utan för att öka medvetandet hos alla människor, inte för "min" art utan för naturens alla varelser.

Oavsett hur aktiva vi är och hur mycket vi anstränger oss är det vårt medvetandetillstånd som skapar vår värld, och om det inte sker någon förändring på den inre nivån spelar det ingen roll hur mycket vi gör på den yttre. Vi behöver gemensamt arbeta för allas välmående inom planetens gränser. Det kräver att vi visar och erkänner samhörighet mellan människor, djur och natur inom nationer och mellan nationer. Det innebär också inom politikens område att många behöver släppa sina Egon och faktiskt ställa sig frågan om det arbete som görs är till nytta för allt liv på vår gemensamma planet, eller har vi fastnat i egocentriska försvarsinriktade ståndpunkter som inte löser de allvarliga utmaningar vi står inför?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är poängen (syftet) med det ekonomiska paradigmet? Hur hindrar det oss att uppnå hållbarhetsmålen och leva ett gott liv? Hur ändrar vi på det?

Det ledande marknadsliberala ekonomiska tänkandet verkar alltmer vara otillräckligt för att lösa de globala förändringar vi står inför. Precis som det moderna marknadsliberala samhällets tillkomst krävde en dramatisk förändring av hur vi tidigare tänkt för en transformering till ett kommersiellt samhälle baserat på idén om pengar, ränta, ekonomisk tillväxt och relativt oreglerade marknader, kräver de nya förhållandena under vår epok Anthropocene nya formuleringar och mänskligt beteende. Vi kommer att behöva ändra vårt tankesätt. Det finns inte bara en möjlig världsbild.  Vi måste reflektera över hur djupt inpräntad och inbäddad den kapitalistiska logiken är i hur vi organiserar våra samhällen och institutioner. Vi behöver bättre förstå relationen mellan det moderna kapitalistiska samhället och den globala ekologiska krisen.
Varför ge sig på det ekonomiska paradigmet eller världsbilden? Jo, därför att det skapade praxis, normer, lagar, regler, affärs- och marknadsstrukturer, teknologie…

Ledare som i panik och vilsenhet tar beslut utifrån sina rädslor leder oss inte framåt och ur krisen.

Alltför många företag och organisationer återgår till ett ledarskap som drivs av rädsla, istället för att skapa värdebaserade gemenskaper och sammanhållning i företaget med utrymme för reflektion för att lära sig av sina handlingar. Ledare idag är rädda för att de inte ska kunna lösa de problem de står inför. De gamla modellerna för ordergivning och kontroll – budget, strategisk planering, prognoser, belöningar och bonusar, utvärderingar – är inte effektiva i en föränderlig och flyktig omvärld. Ingenting fungerar som det borde.

Enligt, Laurence Gonzales, författare till boken Deep Survival: Who Lives, Who Dies, and Why: True Stories of Miraculous Endurance and Sudden Death, så går människor som är vilsna i vildmarken igenom förutsägbara stadier. Först så förnekar de att de är vilse: de fortsätter att göra det de alltid har gjort fast ännu mer ihärdigt. Sedan när de börjar inse att de är vilse söker de frenetiskt efter minsta bevis som kan indikera att de inte är vilse. Nästa fas inneb…