Våga vara ödmjuk i den strategiska processen.

I år väntas 40 procent av de jobb som kräver högskoleutbildning och 38 procent av de jobb som kräver gymnasienivå att bli bristyrken, enligt en färsk prognos från Arbetsförmedlingen.Den privata tjänstesektorn är den stora jobbmotorn i Sverige. Där finns nästan hälften av arbetskraften och där flest nya jobb tillkommer. Rekryterings och bemanningsföretag ger en bild av hur svårt det är att hitta rätt kompetens som samtidigt matchar företagens behov.Hur ska vi lösa detta dilemma? För att lösa problemet krävs både långsiktiga och kortsiktiga strategier. Långsiktigt behöver kunskapsutbytet,överföringen och samarbetet mellan utbildning och affärsverksamheter öka. Med kort varsel och parallellt med långsiktiga initiativ behöver företagen skaffa en tydlig strategi för att både attrahera ny personal och behålla och kompetensutveckla redan anställda, såväl ledare som medarbetare. Ledare behöver kunna åstadkomma mer och bättre resultat med hjälp av färre medarbetare i många fall. Till synes en svår ekvation. Det handlar om ett ständigt lärande, kunskap är färskvara, framtiden är svår att förutse, det går inte längre att lita till sätt och procedurer som jag känner väl till och kan på mina fem fingrar, jag behöver i många fall förändra mitt sätt att tänka, få förståelse för var mina normativa begränsningar går som faktiskt hindrar mig i min problemlösning och min kreativitet. För att kunna utveckla organisationer bortom det instängda och begränsade krävs att vi gör någonting som går emot allt vi lärt oss vad gäller att leda och styra organisationer - nämligen att släppa kontrollen. Att öppna för det faktum att kreativitet kan komma utifrån är det samma som att acceptera att vi inte längre är ensamma vid spakarna och att vi för att göra företaget relevant i en allt mer uppkopplad och transparent värld måste acceptera att organisationen i sig inte är lika viktig. Det kan vara svårt för många företagsledare att förlika sig med. Vår hjärna strävar efter att skydda sitt normala sätt att tänka och är inte det minsta intresserad av att släppa kontrollen. Att tänka i annorlunda banor är så mycket mer energikrävande och tröttsamt. Men det krävs ett annorlunda tänkande för att acceptera att strategi inte längre innebär att vi bygger upp smartare och smartare barriärer.Ödmjukhet som strategisk process är i sin linda inom näringslivet. Vi har redan som individer, lärt oss att vi inte kan räkna med samma säkerhet som våra föräldrar kunde. Nu måste företagen lära sig samma sak. Med andra ord, inse att kontrollen kommer att flyttas allt mera ut från företagets institutionella väggar. Vi behöver vara beredda på att kreativitet kan komma att överraska oss och att den kan komma var som helst ifrån. Då är det också viktigt att inse vår egen ödmjuka roll i processen och förstå att vi inte alltid spelar huvudrollen. Vi är inte alltid så viktiga som vi gärna skulle vilja tro. Att leda är att våga, våga gå emot sina egna och andra etablerade normer om de innebär hinder för den bästa utvecklingen ur individ-, företags- och samhällsperspektiv.Tre bra och opassande frågor att ställa sig för att tänka i nya banor är:
Vad får man aldrig göra/Vad är förbjudet/Vad anses opassande i vår bransch?
Vad får man aldrig göra/Vad är förbjudet/Vad anses opassande i vårt företag?
Vad får man aldrig göra/Vad är förbjudet/Vad anses opassande enligt mig själv?
Besvara sedan:
När gjorde jag/vi sist något av ovanstående?Varför inte?