Fortsätt till huvudinnehåll

Vilken typ av ledarskap krävs för att förvandla ett ordinärt företag till ett företag i mästarklass?

Omfattande studier visar att det inte är det ledarskap som de självsäkra cheferna med hög profil, som skapar rubriker och blir kändisar står för.
Det är i själva verket de självutplånande, tysta, reserverade, till och med blyga som präglas av en paradoxal blandning av personlig ödmjukhet och professionell vilja och som mer liknar filosofen och tänkaren Sokrates än Julius Caesar.
När andra talar om och beskriver dessa ledare av mästarklass använder de ord som: lugn, anspråkslös, ödmjuk, reserverad, blyg, vänlig, artig, självutplånande, försiktig, tror ej på tidningsklipp med beröm om sig själva. Samtidigt handlar det också om benhård vilja och nästintill orubblig beslutsamhet att göra vad som krävs för att förvandla företaget till ett mästarföretag, genom att aldrig låta sitt egenintresse stå i vägen för det högre målet.
Ledare i mästarklass ser ut genom fönstret för att fördela äran på faktorer utanför sig själv när det går bra ( och om de inte hittar någon händelse eller person som kan få äran, säger de att det handlade om tur). Samtidigt ser de sig själva i spegeln för att fördela ansvar och säger aldrig att det berodde på otur när det går dåligt.
Cheferna med högt hållen profil och som aldrig kommer att uppnå mästarklass gör precis tvärtom. De ser ut genom fönstret för att hitta något eller någon att skylla på när det går dåligt, men står och kråmar sig framför spegeln och tar åt sig hela äran när det går bra.
Konstigt nog avspeglar inte fönstret och spegeln en objektiv verklighet. Alla på utsidan pekar in, rakt på ledaren i mästarklass och uttrycker: ” Han/hon var nyckelpersonen. Utan hans/hennes ledning skulle vi aldrig ha blivit ett mästarföretag.” Och ledaren i mästarklass pekar tillbaka ut genom fönstret och menar: ” Titta på alla dessa duktiga människor och vilken tur vi hade som gjorde detta möjligt. Jag är en person med tur.” De har förstås rätt båda två, men en ledare av mästarklass skulle aldrig erkänna det.
Mästarföretag kan verka tråkiga och alldagliga när man ser dem utifrån, men vid en närmare granskning är de fulla av människor som är extremt uthålliga och förbluffande starka. Bestående resultat i mästarklass kräver en kultur med disciplinerade människor som handlar disciplinerat och som närmast fanatiskt står fast vid : det företaget brinner för, det man kan bli bäst i världen på och kärnan i företagets affärsmodell.

Professionell vilja + personlig ödmjukhet = Ledare i mästarklass.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Meningsmaximerarna ställer samhällets operativsystem på ända. Vad bra!

Samhällen har operativsystem. Lagar, sedvänjor och ekonomiska överenskommelser som vi möter varje dag ligger ovanpå ett lager av instruktioner, regler och föreställningar om hur världen fungerar. Och mycket av vårt samhälleliga operativsystem består av en uppsättning antaganden om mänskligt beteende - att vi behöver piskor och morötter för att prestera. Detta förlegade sätt att se på vad som motiverar oss människor har visat sig vara oförenligt med många sidor av modern affärsverksamhet. Vårt nuvarande samhälleliga operativsystem har blivit allt mindre kompatibelt med - och ibland hamnat i direkt motsatsförhållande till - hur vi organiserar det vi gör, hur vi betraktar det vi gör och hur vi gör det. I en algoritmisk uppgift följer man en samling fastslagna instruktioner längs den enda vägen till den rätta lösningen. En heuristisk uppgift innebär motsatsen. Eftersom det inte finns en algoritm måste man experimentera med olika möjligheter och skapa en ny lösning. Precis som oxar och gaff...

Jag vill ha en syntes av österländsk visdom och marknadsekonomi!

Ledarskap handlar om att fatta beslut, och inte vilka beslut som helst utan de rätta besluten. Ledningarna i globala företag fattar beslut som påverkar tusentals eller till och med miljontals människor, och politiska ledare fattar beslut som påverkar tiotals miljoner. Att fatta de rätta besluten är därför fullständigt avgörande, eftersom inkompetent beslutsfattande kan få katastrofala följder.Vi har stora frågor som behöver lösas i den globala ekonomin och vi har inte råd med kortsiktigt och ensidigt beslutsfattande längre. Den buddhistiska uppfattningen är att en sann ledare är den som fattar de rätta besluten. Detta innebär att ha rätt synsätt och det som Dalai Lama kallar "ett lugnt, samlat och koncentrerat sinne", det vill säga ett fridfullt sinne som inte störs av negativa tankar och känslor, och som är tränat och fokuserat. För att förbättra kvaliteten på sina beslut måste ledare förbättra sitt sinne. Du kan förbättra ditt sinne genom att tänka på rätt sätt och handla p...