Fortsätt till huvudinnehåll

Våga vara ödmjuk i den strategiska processen.

I år väntas 40 procent av de jobb som kräver högskoleutbildning och 38 procent av de jobb som kräver gymnasienivå att bli bristyrken, enligt en färsk prognos från Arbetsförmedlingen.Den privata tjänstesektorn är den stora jobbmotorn i Sverige. Där finns nästan hälften av arbetskraften och där flest nya jobb tillkommer. Rekryterings och bemanningsföretag ger en bild av hur svårt det är att hitta rätt kompetens som samtidigt matchar företagens behov.Hur ska vi lösa detta dilemma? För att lösa problemet krävs både långsiktiga och kortsiktiga strategier. Långsiktigt behöver kunskapsutbytet,överföringen och samarbetet mellan utbildning och affärsverksamheter öka. Med kort varsel och parallellt med långsiktiga initiativ behöver företagen skaffa en tydlig strategi för att både attrahera ny personal och behålla och kompetensutveckla redan anställda, såväl ledare som medarbetare. Ledare behöver kunna åstadkomma mer och bättre resultat med hjälp av färre medarbetare i många fall. Till synes en svår ekvation. Det handlar om ett ständigt lärande, kunskap är färskvara, framtiden är svår att förutse, det går inte längre att lita till sätt och procedurer som jag känner väl till och kan på mina fem fingrar, jag behöver i många fall förändra mitt sätt att tänka, få förståelse för var mina normativa begränsningar går som faktiskt hindrar mig i min problemlösning och min kreativitet. För att kunna utveckla organisationer bortom det instängda och begränsade krävs att vi gör någonting som går emot allt vi lärt oss vad gäller att leda och styra organisationer - nämligen att släppa kontrollen. Att öppna för det faktum att kreativitet kan komma utifrån är det samma som att acceptera att vi inte längre är ensamma vid spakarna och att vi för att göra företaget relevant i en allt mer uppkopplad och transparent värld måste acceptera att organisationen i sig inte är lika viktig. Det kan vara svårt för många företagsledare att förlika sig med. Vår hjärna strävar efter att skydda sitt normala sätt att tänka och är inte det minsta intresserad av att släppa kontrollen. Att tänka i annorlunda banor är så mycket mer energikrävande och tröttsamt. Men det krävs ett annorlunda tänkande för att acceptera att strategi inte längre innebär att vi bygger upp smartare och smartare barriärer.Ödmjukhet som strategisk process är i sin linda inom näringslivet. Vi har redan som individer, lärt oss att vi inte kan räkna med samma säkerhet som våra föräldrar kunde. Nu måste företagen lära sig samma sak. Med andra ord, inse att kontrollen kommer att flyttas allt mera ut från företagets institutionella väggar. Vi behöver vara beredda på att kreativitet kan komma att överraska oss och att den kan komma var som helst ifrån. Då är det också viktigt att inse vår egen ödmjuka roll i processen och förstå att vi inte alltid spelar huvudrollen. Vi är inte alltid så viktiga som vi gärna skulle vilja tro. Att leda är att våga, våga gå emot sina egna och andra etablerade normer om de innebär hinder för den bästa utvecklingen ur individ-, företags- och samhällsperspektiv.Tre bra och opassande frågor att ställa sig för att tänka i nya banor är:
Vad får man aldrig göra/Vad är förbjudet/Vad anses opassande i vår bransch?
Vad får man aldrig göra/Vad är förbjudet/Vad anses opassande i vårt företag?
Vad får man aldrig göra/Vad är förbjudet/Vad anses opassande enligt mig själv?

Besvara sedan:
När gjorde jag/vi sist något av ovanstående?Varför inte?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är poängen (syftet) med det ekonomiska paradigmet? Hur hindrar det oss att uppnå hållbarhetsmålen och leva ett gott liv? Hur ändrar vi på det?

Det ledande marknadsliberala ekonomiska tänkandet verkar alltmer vara otillräckligt för att lösa de globala förändringar vi står inför. Precis som det moderna marknadsliberala samhällets tillkomst krävde en dramatisk förändring av hur vi tidigare tänkt för en transformering till ett kommersiellt samhälle baserat på idén om pengar, ränta, ekonomisk tillväxt och relativt oreglerade marknader, kräver de nya förhållandena under vår epok Anthropocene nya formuleringar och mänskligt beteende. Vi kommer att behöva ändra vårt tankesätt. Det finns inte bara en möjlig världsbild.  Vi måste reflektera över hur djupt inpräntad och inbäddad den kapitalistiska logiken är i hur vi organiserar våra samhällen och institutioner. Vi behöver bättre förstå relationen mellan det moderna kapitalistiska samhället och den globala ekologiska krisen.
Varför ge sig på det ekonomiska paradigmet eller världsbilden? Jo, därför att det skapade praxis, normer, lagar, regler, affärs- och marknadsstrukturer, teknologie…

En bättre och hållbar värld? Hur gör vi? Är vi medvetna om hur vi formar världen?

Vi behöver bara se på tv-nyheterna för att inse galenskaperna i vår värld och den minskar inte. Människans agerande innebär våld mot andra livsformer på vår planet - förstörelsen av syreproducerande skogar och av växter och djur, vanvård av djur i jordbrukets djurfabriker samt förgiftning av floder, hav och luft. Med enskildas egocentriska vinstintresse som drivkraft och okunnighet om det faktum att människan är en del av helheten, framhärdar människor med beteenden som, om de får fortgå okontrollerat, bara kan resultera i mänsklighetens undergång. Om mänsklighetens historia vore en klinisk psykologisk fallbeskrivning av en enda människa skulle diagnosen inte kunna bli något annat än kroniska paranoida vanföreställningar samt en sjuklig benägenhet att begå mord, extrema våldshandlingar och grymheter mot förmodade fiender. Kriminell galenskap, med några få klara stunder. Rädsla, girighet och maktbegär är de psykologiska drivkrafterna bakom inte bara krig och våld mellan nationer, stam…

Ledare som i panik och vilsenhet tar beslut utifrån sina rädslor leder oss inte framåt och ur krisen.

Alltför många företag och organisationer återgår till ett ledarskap som drivs av rädsla, istället för att skapa värdebaserade gemenskaper och sammanhållning i företaget med utrymme för reflektion för att lära sig av sina handlingar. Ledare idag är rädda för att de inte ska kunna lösa de problem de står inför. De gamla modellerna för ordergivning och kontroll – budget, strategisk planering, prognoser, belöningar och bonusar, utvärderingar – är inte effektiva i en föränderlig och flyktig omvärld. Ingenting fungerar som det borde.

Enligt, Laurence Gonzales, författare till boken Deep Survival: Who Lives, Who Dies, and Why: True Stories of Miraculous Endurance and Sudden Death, så går människor som är vilsna i vildmarken igenom förutsägbara stadier. Först så förnekar de att de är vilse: de fortsätter att göra det de alltid har gjort fast ännu mer ihärdigt. Sedan när de börjar inse att de är vilse söker de frenetiskt efter minsta bevis som kan indikera att de inte är vilse. Nästa fas inneb…